.

uff uff. pust och stön.
Nu är niklas trött och sliten, än en gång. ikväll igeeen. Hur kan det komma sig?
Två kvällar irad, hemkommen efter jobbet och är helt slut?
Det kanske är så det ska vara i och för sig? Jag har en känsla av att det är så i alla fall. Att det är så det ska vara.
Att det var så det var förut, senast, när man jobbade också.

Ja, socmöte idag.
Trodde nästan det var något för bara mig, men det var som ett "öppet möte" där dom hade kallat andra som är i samma sitts som mig, som söker bidrag för dom är så fattiga och inte har något jobb.
Satt där och degade, lyssande och så. Var som en genomgång om hur dom fungerade osv osv.

Efter mötet, buss hem, dega hemma i typ 20min, sen pschykla till jobbet.
Jobbat.. grislugnt. gick inge vidare idag, ingenting sålt. yeah yeah, så äre, så äre.

Nu ska jag väl attackera soffan och bli sittande där ett tag framöver, tills jag känner att jag håller på att rammla ihop av trötthet då jag kanske orkar ta mig till sängen för att sova.

Om det finns saker att prata om, varför då inte ta upp dom för?
Varför låta dom hänga i luften, göra stämningen stel och osäker?!
Våga.

näfifan. pangpoffgone tror jag va?