.

Hur fan kan man tappa humöret, känslan, glädjen bara såhär?
Att först sitta och må hur bra som helst, känna sig glad och till och med få höra på msn av käraste eddie "ah men du verkar då glad i alla fall?!" även fast jag inte kände mig nå speciellt glad liksom. Ganska bra gjort.
Nu sitter jag här och har astråkigt, och bara känner för att vicka igen persienerna, sitta här för mig själv och "bara vara" i mörkret. Möms på det tror jag.

Hockey om 50min, låter ganska värt. Studsa och köpa en pizza och ett sexpack folknäsor till det, så blire nog bra. Pröva kan man alltid göra.

Men, känslan som jag lyckats dragit på mig har nog att göra med att jag planerade dagen för mig själv i huvudet, och det inte alls vart så..
Att vela komma iväg ifrån lägenheten, ut och röra på sig, dit och dit, kolla, shoppa, fixa, dona..
Jag har i och för sig ingen att skylla på att det inte vart så, inte mer än mig själv i så fall då.
Med tanke på att jag bara hade planerat det för mig själv i huvudet, men aldrig lyckades få det att bli så.. dooh!

Ah men pizza sa vi va?
phetlett.