.

Tanken slog mig nyss, en sådan här fundering som vi alla får oss någon gång i livet.
Lite då och då skulle jag nog till och med tro.

Vänner.
Vilka är mina vänner?
Vilka av mina vänner kan jag verkligen lita på?
Har jag verkligen någon som jag känner att jag kan lita på till 110%?

Ah ni kanske börjar förstå?


Tanken slog mig då en, ja, jag vill kalla honom kär vän, frågade mig hur allt var?!

Till saken hör att vi sällan pratar med varandra, åt helvete för sällan, och någon gång i november månad pratade vi väl senast då jag hade det lite tungt, jag berätta varför och allt därtill.
Att han frågade mig idag, hur det var med allt känndes fan bra.
Då kände jag "fan, att han bryr sig om det nu?! eller.. över huvudtaget.. go pojk!"

Äh, det blev väl kanske lite fel med det där övre, till vad saken egentligen handlade om.
Men, det hör väl endå ihop på något vis.
Vänner, de man personligen känner och kallar för sina närmsta vänner, är något utav det absolut viktigaste man kan ha. Det är de som får en att hålla huvudet högt. Det är väl så du vill bli sedd och tänkt på, utav de du hoppas kallar dig, för deras vän?! :)

JÄH. Livspoesi.