.

Det händer fan ofta att jag inte riktigt förstår mig på mig själv.
Jag kan komma på mig själv mitt upp i en tanke tjoff. "vad fan.. varför tänker du sådär för? Varför gör du såhär Niklas?" .. osv.

Hur härligt är det då på en skala?!
Känner mig totalt jävla järndöd ibland.
Att jag ens fortsätter sedan också.

Att jag bara inte tar tag i det och ändrar på mig, ändrar på tankesettet.
Ändrar på mig själv! Släpper lös.
Fan också!

Jag har för mig jag sa till mig själv inför det nya året att jag skulle stå på mig änn mer.
Och redan sitter jag här, i kläm, och har insett det själv.

Varför gör jag såhär emot mig själv för?

Varför faller jag såhär för?
Varför står jag emot så som jag gör?
Varför lyckas jag alltid ställa till det?

Nu ska jag nog gå och slåss med mina tankar under täcket, med huvudet nertryckt i kuddarna.
godnatt.